Igår vart det en hel det båge för våran del. När vi kände att vi tröttnade och ville tröstäta lite på McDonalds så kläckte jag den underbara idén, vi åker hem till Therese, för henne har jag inte träffat på över en månad. När vi kom fram så vart både jag och Tess jätte glada och gjorde lite skutt. Där stog jag och snackade skit tills vi var tvugna att åka till mc-träffen, där det för övrigt var rätt lamt. Och apropå ingenting så är allt skit bra. Kan man kanske kalla sig lycklig? Jag har svårt att definera lycka. Hjälp mig?
Jag saknar Olivia. Vem ska smeka upp mig som dig käre vän?
2 dagar kvar..
2 kommentarer:
Tack för kommentaren !
Jo, det är väl frågan, om man vågar kalla sig för lycklig. Jag blir rätt nervös när jag känner mig glad, nedåtsidan finns ju alltid där.
Men, på soliga dagar njuter jag av det medans jag väntar på regnet.
Denna kärlek du beskriver till mig värmer mig i svåra stunder. Jag tänker tillbaka på dig, på oss och fäller en tår :'
Skicka en kommentar